En sak som jag verkligen lagt märke till är att just när man var liten/mindre så brydde sig inte folk om hur man såg ut,utan hur man var och hur roligt man hade tillsammans.Man hade äkta band till alla och accepterade varanndra för den man var.Alla var med alla,nu är det grupperingar ifrån alla hörn och kanter,det är tjaffs konstant om precis ingenting.Man är inte glad över alla vänner man har utan man bara vräka ur sig saker till varanndra,tänker inte alls på att man kan såra någon.Jag tycker inte om alla men jag accepterar läget,är personen så,då får den vara så också.Jag skulle aldrig berätta för en vän,vilket humör jag än var på och hur mycket vi än tjaffsade ibland om vad jag tyckte om den,eller kritisera den.Tycker jag någonting om folk,håller jag det för mig själv.Det jag vill få fram är att folket idag är så mycket annorlundare än förr,då accepterade man varann för den man var men idag är utseende det som betyder mest och att berätta för någon hur illa man tycker om den är en självklarhet,så gör man. Ibland tycker jag bara att folk spårar ur för ingenting,men FINE.Då får det vara så för jag orkar inte ta emot mer skit. Jag orkar inte vara någon annan för att bli omtyckt,utan jag är mig själv och då får jag fan bli hatad också. Men jag tänker inte låtsas vara någon annan.Tänk om alla var som hästar,som iallafall tar en som man är och inte bryr sig om något annat och var lika pålitliga och trevliga som dom.Det är nog en del till varför jag håller på med hästar,man har så jäkla roligt tillsammans näst intill hela tiden,i allt man gör så är det så mycke glädje inblandat. Blev helt chockad idag,tom på ord.Nu nämner jag inget mer. Behövde bara skriva av mig lite,är fortfarande i chocktillstånd känns det som.