Den här ponnyn har tagit sig hela vägen in till mitt hjärta,jag förstår inte hur hon kan betyda så här pass mycket för mig,hur hon kan ge mig orken att stiga upp på morgonen och klara resten av dagen och känna mig stark.

Jag kämpar mig igenom skolan och försöker göra den så rolig som möjligt för att tiden ska gå fort så jag kan få åka till min bästa vän,och ladda batterierna och ta nya tag.

Jag tänker aldrig lämna bort den här guldklimpen,det är bara döden som kan skilja oss åt.

-Min stjärna,mitt allt,mitt liv-