Åååh bubben min!
Måste bara dela med mig av detta som jag skrev om min älskade för lääänge sedan,eller typ i somras/höstas!
~Lite om mitt och noppes förflutna~
Det har inte varit lätt,många tårar har jag fällt,miljontals...
1.Innan han kom till mig så användes han till trav men efter en olycka så vart han bakrädd och det gick inte att få på honom vagnen igen,det var omöjligt.Men jag vill gärna någon dag i framtiden köra in honom och ta om allt ifrån början bara för att det skulle vara så härligt att kunna vara ute och köra och för omväxlingens skulle osv.:)
2.Han kunde inte galoppera när jag fick honom,det var näst intill omöjligt och fick man in honom i det så var det kanske 3 steg sedan så sprang han bara fort som bara den.Nu kan han ta den i höger och vänster,även från skritt,samla och öka.
3.När han kom till mig så gick han inte heller att sitta upp på.Så fort man höjde sin fot för att sätta i foten i stigbygeln så stack han och bockade.Han gick runt hundra varv och man hann knappt stoppa ner foten i stigbyglarna,när man väl hade kommit upp på han stack iväg och gjorde världens rodeobockningar.Helgen efter jag fick hem honom ramlade jag av och fick en liten hjärnskaking,hjälmen sprack och jag blödde i hårbottnen och i pannan.Jag bestämde mig för att ta om allt ifrån början.Han hade även sadelfobi.
Jag började med att lägga på sadeln,det fick räcka för första dagen.Sedan la jag på sadeln och spände sadelgjorden,berömde.Det fick räcka.Det gick jättebra.
Höll på så i ett par dagar,gick super.Sedan gick vi ut och gick med sadeln på.Andra dagen så hängde jag mig på sadeln eller vad man ska säga,mamma höll i vilket gick jättebra.
Jag var jätteglad och stolt.
Därefter kom vi till dagen då jag satt foten i stigbygeln,jag pratade lungt med han och han fick berömm.Vi gick ut och gick och jag satt upp 10 gånger.
Det fick räcka,det gick jättebraaaa.
Dagen efter så satt jag upp utanför stallet,han stog helt still.
Han fick berömm,vi gav oss iväg på en tur,mamma höll i honom i ett grimskaft.
Det gick sååååå bra.Vi fortsatte i samma stil och ca en månad efter så var allt bortblåst,det gick hur lätt som helst att hoppa upp på han och han var jätte go att rida.Nu idag så kan man hoppa upp på han i hagen löst,i stallet,i paddocken,ute efter vägar,i ån,ja överallt och han står alltid stilla.Promblemet är helt bortblåst,det finns inga spår kvar.Han står helt stilla ochh väntar tills man säger varsågod och gå.
4.En annan sak som inte gick när jag fick hem honom var att hämta honom i hagen.De innan som hade han sa att han hade varit svårfångad i 4 år,ja så länge de hade haft han.Andra gången jag skulle provrida tog det för mig 10 min,vilket de tyckte var märkligt då de kunde ta minst 30 min och upp till flera timmar.
Det gick super första veckan,skit ca 3 veckor efter.
Han kom aldrig och man kunde jaga ihjäl sig,ska jag säga varför?
Jo,för jag kom med inställningen.När jag dumpade den inställningen i sopkorgen så var den bortblåst,Anna hette en tjej som hjälpte mig med att få bort inställningen.
Hon stod i samma stall som mig,det är jag verkligen tacksam över.
Det var bara jag som kunde fånga han och så fort jag kom ställde han sig vid grinden och ville komma in.En dag i somras fick han beta vilket han aldrig gjort innan,så kom jag efter ca 20 min med just den inställningen,han kommer aldrig komma och nepp,det gjorde han inte heller.
Inte så konstigt heller eftersom han var vrålhungrig också satt.
Jag började med att ta ut han från betet och lät han inte komma in till mig och desto mer jag jagade iväg han desto intressantare vart jag så sedan kom han till mig,jag storgrät för jag trodde han hatade mig och var jätteledsen för jag trodde han tyckte att maten betydde mycket mer än mig.Så som jag grät.
Detta var alltså någon gång av de första dagarna i juni eller om det till och med var i maj.Nu kommer han alltid,jag kan hämta honom när han är i paddocken,betar,ridhuset,hagen,när han rymt,ja överallt.
Han kan vara lös utan att han springer iväg,han kommer till mig.
Även det problemet är bortblåst.
5.Noppe är väldigt speciell,inte vem som helst.
När han föddes tills han var två år stod han hos en ahlkolist som vad jag vet drack i hans närhet och slog honom för minsta lilla.Han skrek åt honom och var väldigt hårdhänt.Vilket tror jag har lett till alla problem så som att han var svårfångad,han litade inte på en.Han visste inte om han skulle bli slagen och liknande.Det har lett till att han är väldigt stressad,så man måste ha båda fötterna på jorden och vara lugn och ``mjuk´´ med honom.
.Nu idag är han min allra bästa vän och jag litar på honom till 100%.
Han betyder allt för mig och jag vill leva med honom hela livet ut,han är den som får mig lugn och orkar med allt.Han finns alltid där för mig och jag pratar med honom om allt.Jag har några få mål med honom och det är att han en dag ska lägga sig ner,sedan sätta att kommando på det och att vi en dag ska kunna promenera helt löst näst intill överallt och galoppera löst över ängar.
Det är inga tidsbestämda mål,det får ta sin tid.
Även att komma så mycket längre inom Natural Horsemanship så att vi verkligen blir ett.
Vi kämpar i mot och medgång,varje dag.
För jag vet att en dag kommer vi att klara av alla mål,precis som vi har klarat av allt annat.
Du är världens allra bästa min vackraste stjärna,matte älskar dig!
Detta var alltså omöjligt när jag fick hem Noppe,ser det ut som han bryr sig här ?
Det tycker inte jag iallafall,så som jag kämpat med denna ponny.Efter massvis med blod,svett och tårar så vart han tillslut en riktig drömponny.Mattes andra halva,tur han har det toppen!
Men det är fortfarande såååå mycket jobb kvar med honom,världens finaste ponny!
Här har ni ett par bilder på min gopropp från i vintras!
Åhhh vad jag saknar honom så det gör ont!
Kommentarer
Trackback
