Min 6-åriga valack är nu tillsalu. Han är nått och sätta tänderna i, påbörjad inkörning av signe håkansson som 3-4 åring men sen har de inte blivit så mkt mer för han är lite bakrädd. Hon trodde att de va nått för travet för han hade tiderna i sig. Han behöver nu komma till någon som är lugn och ruttinerad eftersom han är en stressad häst. Har farten i sig när man rider han så den där växeln finns där!



Det var då denna,även en annan liknande annons som jag fastnade för.
Som sagt så sökte jag en ''problem häst'',ni förstår vad jag menar.
Ett projekt.

Vi åkte och provred honom,jag fastande för honom redan från första förjan.
De hade ställt in honom på stallgången då han ej gick att hämta i hagen.
Så när jag kom gjorde jag iordning honom och red i väg en sväng,skrittade och travade lite smått efter en väg i kanske 15 min.Sedan red jag hem.
Han kunde inte stå still när jag skulle sitta upp utan han försökte sticka iväg och dra några bockningar.
Men jag hade han under kontroll,det gick väl ok.
Under den lilla tiden jag red så var han helt blockerad,helt borta.
Han frös lixom fast.
Men jag ville självklart åka tillbaka,det fanns en sådan stark kemi redan från första ögonkastet mellan oss.
Vid andra provridningen så skulle jag hämta honom själv i hagen.
De tog valigtvis runt timmen att hämta honom efter han hade fått tuggat i sig minst 2 morotspacket.
Ibland tog det upp till 4 h,han ville inte komma.
Men ägarna gav mig ett morotspaket,jag tog med mig en morot och satt mig i hagen ett tag.
Han fick nosa på mig,sedan gick han.Då lät jag han inte komma mig nära och då vart jag genast intressant.Så då kom han fram och jag hakade på grimskaftet och tog med mig han in i stallet.Som förra gången så var han helt instängd i sig själv.Han gick runt som en tok på gången,kunde inte stå stilla.
Men jag var lugn och pratade med honom,det lade sig ett litet lugn över honom och han började gäspa och tugga lite smått. 
Men sedan skulle vi ut,han var verkligen ine kul att sitta upp på,men tillslut gick det.
Red samma sträcka men kände lite mer på honom,men han kunde lixom ingenting.Inte flytta för skänkeln,inte ställa,inte galoppera,så jag släppte greppet om tyglarna och tog ur fötterna ut stigbygeln och lät han lulla på.
Jag var som fast.
Mamma ringde när vi kom hem och sa att vi ville ta hem honom på foder.
Så blev det.Helgen efter hämtade jag hem honom.Vi skrev ett foderavtal som gällde i ett år.
Jag började om från början med honom,red ''in'' han på nytt,började med att sitta upp bara och sedan så rullade det bara på.Det tog timmar att hämta honom i hagen,han gick knappt att sko,borsta eller hantera.
Men jag gjorde ingen stor sak av det,jag var glad över att jag hade en ''egen ponny.



Jag började träna från marken med honom,i all hantering
Det tog kortare och kortare tid att hämta honom i hagen,jag hade inte en godisbit med mig heller.
Tillslut så kunde jag sitta upp,jag kunde hämtade honom i hagen eller rättare sagt,så fort jag kom till stallet så ställde han sig vid grinden och väntade tills jag skulle hämta honom.
Jag stod och borstade han i boxen varje kväll minst 1 h,oftast 2.
Jag var hos honom så fort jag fick ledig tid,spelade ingen roll om det bara var så att mamma skulle åka och handla en liten snabbis,hon fick skjutsa dit mig så jag kunde vara hos honom under tiden hon handlade.
Vi bytte stall,det blev sommar.



Vi kom varandra närmare och närmare,vi tränade mer än aldrig förr.
Vi två,blev ett.


Vi gick framåt i ridingen också,alla bitar började fall på plats och han vart riktigt fin.



Det blev vinter,vi kom in i en svacka.Han stack varje dag,jag ramlade av osv.
Men vi kom ur den,som tur var.Vi stod varandra så otroligt nära,vi var galet bra vänner.
Vi förstod varandra,vi kommunicerade utan ord.Vi levde i en dröm där bara jag och han existerade.Vi litade på varann till 210 %.



Men en vinterdag,en Torsdag,fick jag det hemska samtalet.
Han var såld,på Söndagen hämtade hans nya ägare honom.
När inte jag var hemma.
Jag ville för allt i världen köpa honom,men nix.Köpet var redan gjort.
Nu när nya ägarens dotter har tappat intresset så är han nu tillsalu igen,vilket gör fruktansvärt ont i mig.
De som ägde han,som jag var fodervärd åt är helt sjuka.De har inget hjärta,är allmänt kalla.
Hade inte jag gjort detta jobb men honom,lagt ner all min själ och tid på honom hade han inte blivit såld.För ingen klarade av honom.
Hade inte dom där jäkla nya ägarna köpt honom hade han varit min egna lilla krabat idag.
För allt i världen hoppas jag att han kommer till ett kanon hem,för det förtjänar han.Stjärnan!
En dag ska det bli vi igen-jag och han.
För tillsammans är vi 2 oslagbara,no matter what.
Så är det bara.