Igår lastades Elyon och kördes till betet.Därefter var det Minnah´s tur.Min plan var att hon skulle gå på transporten men hon hade andra planer.Jag gav upp,kastade iväg grimskaftet,satte mig i bilen och tjurade lika a 3 year old child.Ponnyn går mig på nerverna ibland och då får hon leva med att jag inte står ut med henne ibland och börja gråta och går min väg.Men när jag samlat mig så fortsatt jag med heltidsjobbet.Fick in henne i transporten men då var ingen där och stängde bommen så då backade hon ur den igen.Hon stod på rampen och sov och var helt kolugn,hon skulle bara hålla på och testa mig,men oj vilken nyhet?Det gör hon aldrig annars,nejnej....Eller?

Men sedan tänkte jag bara:Alla dina kompisar är på betet,ska du stå här hemma helt själv eller när du kan få chansen att åka till en stoooor hage med hästkompisar och busa och äta massa gräs och kollade henne i ögonen och då gick hon på.Efter ca 1 h.Men nästa gång blir det lättare,nu har hon testat tillräckligt med transporten.

Jag får vara mera tålmodig tills dess också,hästar är faktiskt hästar.Men jag stör mig på att hon är så tjurig,don´t get it.Tur jag är tjurigare.

På betet gick det bra,släppet osv.Dock tappade hon en sko igår i hagen någonstans så hon skoddes om idag på betet i spöregnet,stackarn.Hon var lite otålig men annars gick det bra.Mitt i natten gick jag till betet och kollade till henne och då kom hon när jag ropade och ville bli kliad.Min ponny är verkligen grym,även fast jag gråter floder när hon dummar sig så tycker jag om henne mest.Minnah och Elyon fann varandra direkt på betet och går inte långt ifrån varandra.Älskar att dom kommer så bra överens.Men det är klart,dom rids ut med varandra varje dag,umgås i paddocken och i hagen varje dag,dom är alltid tillsammans.Sådanna ryttare sådanna hästar,eller hur var det? ;)

Nu kommer en bildbomd från betessläppet,min lilla sak tog täten,like a boss (Y)

 

 

Med helt nya hästar,på en helt annan plats kan hon ändå lägga sig ner och rulla,det känns galet bra.När hon kom var hon en ponny utan självförtroende och visste inte vad som var rätt och fel men man märker på henne att hon redan är som en ny ponny.Hon vågar ta för sig mer på ett positivt sätt och vet hur hon ska uppföra sig och hennes självförtroende är så mycket större när hon lärt sig lita på både sig själv och till och med på mig.

Och om jag har hjälp henne med självförtroendet och fått henne att må bättre känns det stort,för det är det jag kämpar med,hennes välmående är viktiare än min egen hälsa.Hon är min prio 1,hon kommer alltid i första hand.

Det förtjänar hon