När jag kikar in på någon blogg så läser jag texterna,om dom är intressanta annars så kollar jag bara på bilderna.
Kommentarerna har jag aldrig fått för mig att läsa,inte på någon annans blogg.Det är lixom deras ''privata'' meddelenden enligt mig.
Har det startats en debatt är det en annan sak lixom,eller liknande,you get it,då är det en annan sak om man tillexepmel ska kommentera,såklart man läser det då.
Men det skulle aldrig falla mig in att läsa någon annans kommentarer på ett inlägg.
Läs dina egna kommentarer lixom,någon annans angår inte dig.
Jag har köpt en ponny som är innåthovad,har en konstig benställning.
Jag har köpt en ponny som har ont i musklerna.
Jag har möjligtvis köpt en halt häst
Varför kan allt inte bara vara perfekt,varför kan inte min ponny bara vara frisk och inte ha ont?
Varför ska jag alltid köpa mig problem?
Varför lär inte jag mig av mina misstag?
Varför är allt så orättivist?
Varför kan inte jag vara kobent och ha ont i mina muskler,istället för att världens bästa ponny ska ha det?
Som inte ens förtjänar det för 5 öre.
Jag känner att det kommer ta ett år innan vi ens kan rida ett normalt ridpass.
Jag känner,att jag har tappat häst intresset.
Jag försöker tycka att det är roligt,men det är det inte.
En häst dog,den andra såldes mot min vilja,han blev jag av med,nästa häst jag köper är det fel på överallt.
Jag tycker inte att det här är kul mer.
Men det är inte rättvist att sälja Minnah,inte som hon är nu,hon har flyttat hela livet.
Jag har lovat henne att hon inte ska behöva det igen,flytta.
Men jag känner att hon skulle få det bättre hos någon annan,som brinner mer för det här,som är bättre än mig.
Men sanningen är den att,jag kan inte vara utan Minnah för hon betyder för mycket,jag har inte tappat intresset för ''Minnah'' men alla problemen och alla stallsysslor som dagligen måste göras.
Jag vill bara att allt ska bli bra,för nu,ger jag snart upp.
Jag som ville satsa på Horsemanshipen,men hur ska det gå när allt står stilla?
Jag som ville bli bäst,hjälpa andra med problemhästar,men screw that.
Jag har mina tröjor ut och in och mina byxor bak & fram,jag vet ingenting längre,inte ens mitt namn.
Jag vill få tillbaka mitt intresse,jag vill att min ponny ska bli bra,så vi kan busa,träna,ha kul osv.
Som vi brukade,en gång i tiden.
Men nu är det långt bort.
Känns ju kul också när hon inte ens får gå i sin egen hage,utan i en fyrkant på boxmåttet i 20 dagar.
Hon får inte gå i leriga och branta hagar för det sliter för mycket på hennes ben,på grund av benställningen,och jag vill inte att hagen hon går i ska påverka hennes ben,så därför vet inte jag ens om hon kan stå kvar där hon står nu.Allt för hennes ben säger jag bara.
Bli bra min underbaraste vän.
Ni förstår inte hur ont det gör i mig att se henne må såhär dåligt.
Är helt slut efter denna vecka.Började dagen med att försova mig,bra sandra,bra.
Diagnosen och läxförhören gick åt helvete,så nu tröst äter jag,gott osv.
Ska dra mig mot stallet ikväll,sedan bara chilla och imorgon så ska jag vara med Emma & Jossan på kvällen,då jävlar.På dagen blir det stallet som gäller.
